Man i vit keps steg av bussen

GÄVLE fredag 5 februari 2010.

Busslinje 1 mot Valbo/IKEA som lämnade Gävle/Rådhuset 21:20 på torsdagskvällen var som vanligt halvfull. Det vill säga att tjugo personer befann sig på bussen. Alla resenärerna ockuperade i möjligaste mån två säten var, men i och med att tre män som ytligt verkade känna varandra ockuperade soffgruppen i bussens främre del var en kvinna i tjugofemårsåldern tvungen att dela ett dubbelsäte med en kvinna i femtioårsåldern.

Förutom männen i den främre delen som talade om IQ-nivån hos kommunens ledning  – med anledning av att det bara fanns ett enda handfat där man kunde raka sig på fjärranhöjderbadet – var det tyst på bussen.

Bussen hade hunnit till SOS-kiosken när det plötsligt plingade till i den röda STANNAR-skylten. När bussen stannade reste sig en man med vit Leksand Stars keps och försvann ut i vintermörkret. Då passade kvinnan i tjugofemårsåldern snabbt på att lämna sin plats till förmån för det nyblivet lediga dubbelsätet. Men där vräkte hon inte ut sig, snarare gjorde hon sig liten nära fönstret och stirrade stint ut i mörkret.

Diskaren David Del 1. – Inte längre en Glenn

ÅRE, 9 januari, 2010 Efter nästan en hel månads hårt slit i disken hade David, 20, från Västerås, äntligen börjat tilltalas med sitt riktiga namn av kollegorna på restaurangen i centrala Åre. Men det hade varit en minst sagt kostsam process. ”David är helt död efter jobbet,” ska hans flickvän ha berättat för en väninna.

Under sina första diskpass kallades David mestadels Glenn. Efter ett par dagar började några mer omtänksamma medarbetare kalla honom Västerås. Men det var först fredagen den åttonde januari, då han jobbade sitt tredje tolvtimmars pass samma vecka, som han äntligen allmänt blev tilltalad David. Då hade han, utöver sina ordinarie uppgifter i disken, sprungit med is i baren, skalat morötter åt köket och putsat bestick till servisen sedan den trettonde december.

”Jo, jag har verkligen kommit in fint i gänget nu,” ska han ha vid gott mod sagt till sin Mamma på telefon under hans lediga lördag den tionde januari.

Men så kom den olycksalige söndagen den elfte januari, en ovanligt lugn söndag, när köket stängde lite tidigare, isen i baren var krossad, disken klar och inga morötter fanns att skala...

FORTS. följer.

Diskaren David Del 2. – Plötsligt gapskratt raserade hans sociala status

FORTS. från ovan. 

Den nye diskaren David ska på söndagskvällen enligt ögonvittnen ha vågat sig ut i köket och satt sig på en bänk för att bekanta sig med de två kockarna som drack varsin städöl samt en bartender som satt och åt personalmat på en drickaback. David deltog, utan att för den delen säga något, i ett intressant samtal som handlade om söndagsmatchen i La liga, den nya tjejen i olympialiften och snart en intim historia om när en av kockarna hade fått vinballe då han skulle ligga med en badvärdinna på Holiday Club. 

David var uppenbart uppspelt, med halvöppen mun, uppspärrade ögonbryn och framåtlutad rygg följde han intresserat varje ord, varje antydan till aniktsuttryck och gest som sällskapet yttrade. Han var lika delar lycklig och stolt över att ha tagit en plats i denna fina gemenskap, han var David, diskaren. Han grimaserade åt roliga detaljer, nickade i samförstånd och fnyste när det var lämpligt. Vid något tillfälle upplevde han ögonkontakt och kunde svära på att han fått en eller två menande blickar som sade ”Jag fattar att du fattar – du är grön grabben.” Det hela var så trevligt att David för ett ögonblick glömde bort att han var diskare, att kockarna var kockar, att bartendern var en bartender och allt vad det innebar – i Davids sinne var de plötsligt bara fyra människor som hade trevligt tillsammans.

Och då hände det som inte fick hända. David brast ut i ett gapskratt, vid en humoristisk poäng som inte alls var menad att frambringa sådant resultat. David skrattade för sina hjärtans lust, ohämnat ända ner ifrån magen så det nästan sprutade saliv. Varpå tre par ögon förundrat riktades mot honom som om de plötsligt upptäckt att han befann sig i rummet. "okej?" tycktes de fråga med sina ögon.

Tusen nålar stack David i magen där en grävlingssvans roterade snabbare och snabbare som en torktumlare som centrifugerar tvätt och precis när han gjorde en ansats till att resa sig, som om han bara suttit där tillfälligt, började hans arbetskamrater också skratta. Men det var inget varmt skratt. ”Rena rama hånskrattet, väldigt pinsamt,” kvittrar en tjej i servisen.

Experter inom restaurangbranschen bedömer Davids chanser att bli accepterad på jobbet som väldigt små.

Snowboardprofil gjorde bort sig på facebook.

ÅRE, MÅNDAG 2 FEBRUARI 2010. Efter att ha skickat ett par mail fram och tillbaka med en söt brunett från Stockholm fick Snowboardåkaren sent i söndags kväll hjärnsläpp när han formulerade sitt tredje mail till tjejen som han endast träffat som hastigast under en semestervecka i Frankrike.

Istället för att rakt på sak ärligt förklara vad han kände – att han ville komma ner till Stockholm och träffa henne över en helg – började han ställa fåniga frågor om det var roligt i skolan, vad hennes hund hette och vad hon skulle hitta på när skolan var slut.

”Totalt ointressanta frågor,” säger relationsexperten Eva M. Linder. ”Grundregeln nummer ett vid kommunikation, speciellt på facebook, är att vara ärlig mot sig själv och den man skriver till. Det märks så väl när man börjar kyssa arsel eller hymla med sina avsikter.”

Snowboardåkaren, som tidigare alltid fått svar från tjejen inom tre till fem timmar höll sig vaken till 04:30 natten till måndag och väntade på svar. Han somnade sen med laptopen uppslagen i sängen utan att genomföra sin obligatoriska kvällsrunk.

När han vaknade på måndag vid lunch hade fortfarande inget svar kommit och han hade inte  lust att åka snowboard alls.

Puderfantast från Halmstad har tappat sugen – kritiserar Åka Skidor

SVERIGE, ÅRE, 31 Januari 2010. Den numer året-runt-boende puderfantasten Adam Eriksson, ursprungligen från Halmstad, uppges ha tappat sugen efter fem säsongers väntan på bottenlöst puder i Åre.

En nära vän till Adam uppger att han riktar det mesta av sin ilska mot skidtidningen Åka Skidor vilka han anser farit med osanning om snötillgång och kvalitet på skidåkningen utanför de markerade pisterna i Åre.

”Efter allt man läst och sett från Åre i den där jävla tidningen förväntade man sig minst sagt lite mer,” har Adam hörts klaga, bland annat i baren på Dahlboms.

På Åka Skidor är man oförstående inför Adams ilska. ”Vaddå, det fattar väl för fan alla att det inte finns något puder i svenska fjällen. Var killen från Halmstad sa du? jaha då förstår jag,” suckar chefredaktören Pelle Blom. ”Sen att vi kanske saltar på lite om skidåkningen är ju bara för att vi bor här. Man vill ju inte att värdet på fastigheterna ska rasa. Åka skidor, det gjorde vi i alperna på nittiotalet.” skrattar Pelle.